drunkster_2000

Jag kom hem från Hultsfred igår och sovit sedan dess. Jag orkar inte lägga upp bilder, eller skriva mycket men:

Fångade ett plektrum och grät som ett barn under Morrisseys konsert, stod längst fram på Odd Future och har blåmärken inklusive fläskläpp från alla moshpits. Träffade fina människor, var nykter i ca 3 timmar sammanlagt, klättrade upp på scenen och peppade publiken och kommer knappt ihåg något.

Kommer nog inte skriva mer under veckan eftersom att jag känner mig fortfarande bakis, måste ladda upp inför Emmaboda och jag fick precis reda på att min gammelfaster dog. Hare gött.

John Green Quotes.

"Saying 'I notice you're a nerd' is like saying, 'Hey, I notice that you'd rather be intelligent than be stupid, that you'd rather be thoughtful than be vapid, that you believe that there are things that matter more than the arrest record of Lindsay Lohan. Why is that?' In fact, it seems to me that most contemporary insults are pretty lame. Even 'lame' is kind of lame. Saying 'You're lame' is like saying 'You walk with a limp.' Yeah, whatever, so does 50 Cent, and he's done all right for himself."


"Because nerds like us are allowed to be unironically enthusiastic about stuff. We don't have to be like, 'Oh yeah that purse is okay' or like, 'Yeah, I like that band's early stuff.' Nerds are allowed to love stuff, like jump-up-and-down-in-the-chair-can't-control-yourself-love it. Hank, when people call people nerds, mostly what they are saying is, 'You like stuff', which is just not a good insult at all, like 'You are too enthusiastic about the miracle of human consciousness'."




"du vill ha ett skäggig beast som tar dig med våld och matar dig med weed."

Jag ligger i sängen och pratar med Lenny över msn och objektifierar män. Det känns bra och det är kul.


// ahhh these knives maaaan.


dubehöverinteläsadethär.

Sitter på balkongen, i underkläder och en filt med kaffe och cigg i handen. Jag känner mig så otroligt fri och nöjd.

Under helgen hände det två life changeing things:
1. Jag upptäckte att Kyle Gallner är dösnygg och att vi är meant to be även om han inte vet om det än. Det konstigaste med det här är att han har varken skägg eller tatueringar. Vad händer med mig?
2. Jag råkade armbåga min kompis vagina. Hårt, och djupt. Our friendship will never be the same.

Saker jag gör varje dag och gillar:

1. Anledningen varför jag oftast inte vill vakna är inte för att jag hatar mitt liv, utan för att jag har börjat drömma normalt igen. Jag får de finaste drömmarna på jorden. Sömn är maximal-tillfällig-isolering som varar max fem timmar per dag för mig, sedan spenderar jag resten av dagarna med att dagdrömma och försöka komma ihåg nyckeldetaljer.



2. Jag spenderar mycket av min tid med att sitta med mina vänner, med dödspinnar rykandes i munnen och
mellan fingrarna, och prata om relationsproblem… Och försöka lösa dem igenom att överanalysera varje ord och sedan ta ett djupt andetag. Jag försöker vara där för dem som dem är för mig.



3. Att sitta i underkläder och skriva låtar vid pianot. Att sitta i underkläder och läsa. Att sitta i underkläder och rita. Att sitta i underkläder och röra kroppen till musik. Att sitta i underkläder och ta på mig själv är också ganska kul.


:::tvåochfemtioett:::

Kastat bort ett år av mitt liv genom att prioritera fel saker och här är jag; i min säng, och vet inte vem jag är. Som en scen från en tonårsfilm och alla klyschor som följer. Det skrämmer mig när jag tänker på vilken bild personer får av mig när jag själv kan inte ens identifiera mig. En spegelbild efter man har duschat, täckt av ånga. Jag får bara fram oklara, osammanhängande ord. Mitt liv ockuperas av ord. Tomma ord.

låtsasanalyser, avsaknaden av överflödiga ord, du&jag.

Tomma ord som har spottats på mig, som du vet att jag fruktar. Spottat? Snarare spytt. Känslan av att inte kunna lita igen är outhärdlig. Känslan av att ångra allt är värre. Att se blicken jag får när jag erkänner det är värst.

I snart fem år har jag sprungit i lutande brandtrappor. Jag har fått nog av personer som dig. Fått nog av utspridda timmar på brandtrappor i fitthjärtat, under bröstet, över artighet och vittnen.

Jag är bortglömd och på något sätt känner mig inte olyckligare över det, men inte heller lycklig. Jag bara är mittemellan.